Foto: Tentacle Words

Flitens lampa lyser sent för egenföretagaren.

Alla tvivlar på sig själv och sin egen förmåga ibland, den som påstår något annat ljuger eller brister något otroligt i sin självinsikt.

Som egenföretagare har jag en känsla att det händer oftare än för anställda. Inte för att man är sämre eller har sämre självförtroende, utan helt enkelt för att så otroligt mycket hänger på en själv. Som anställd finns en trygghet i att lönen kommer in även om man inte alltid får tummen ur i tid. Så är det inte som självanställd!

Missförstå mig inte nu, jag menar absolut inte att man kan luta sig tillbaka och inte göra sitt jobb bara för att man har en anställning och en lön. Verkligen inte. Men – som egenföretagare har jag bara mig själv att lita på. Jag måste dra in jobben, ingen annan gör det åt mig, och när man haft ett antal krokar ute utan att någon nappat, ja då är det lätt att tvivla. Att undra vad man gett sig in på.

Tvivel är en mänsklig svaghet och var och varannan människa går ju runt lite småorolig för att någon till slut ska komma på en, komma på att man egentligen inte har en aning om vad man sysslar med men att grannen på kontoret bredvid däremot har full koll.

Så är det naturligtvis inte. I grannens hjärna gror samma tankar.

Jag har alldeles nyss haft en holmgång med just Mr Doubt. Som ganska nybakad företagare har rytmen på inkommande jobb ännu inte satt sig. Så när vinteruppehållet (som jag hade blivit förvarnad om men nog inte riktigt tagit till mig) satte in och veckorna gick utan nya uppdrag i inkorgen, ja då blev det lite svettigt. Tankar på vad jag hade kunnat göra bättre i höstas för att de skulle ha velat fortsätta jobba med mig snurrade runt runt i huvudet. Jag försökte analysera mig själv objektivt – stört omöjligt så klart men man kan och bör försöka emellanåt – för att se vad hade jag gjort fel.

Inget så klart. Man kan alltid bli bättre på det man gör, men det innebär inte att det man gjort hittills varit fel.

Nåväl, till slut insåg jag att sitta och vänta inte var något alternativ, det kommer minsann inga stekta sparvar flygande till mig, så jag formulerade ett trevligt mail och vips kom svar att de haft det lite lugnt på uppdragsfronten och därför inte kontaktat mig. Ok. Bra så. Men sedan då? Ingenting, inte ett ord…. på hela tio timmar, sedan kom första uppdraget. Direkt vid inlämning av det dök nästa upp och dagen efter ett tredje.

Plötsligt gnager inte tvivlet lika hårt längre. Det kommer alltid finnas där, gömt, bidande sin tid, men jag tror att det är nyttigt. Tvivlet håller mig på tå. Tvingar mig att agera. Och kanske, kanske, kommer jag en dag att själv tro helt och fullt på att jag vet vad jag gör, att jag är bra på mitt jobb och att jag duger. Vi får se. Tills dess jobbar jag på och njuter av varje sekund. Livet som egenföretagare är sällan tråkigt och enformigt.  🙂