Jag ska erkänna att jag är djupt avundsjuk på experter. På folk som är så intresserade av något att de lägger all tid och kraft på det, som helt och fullt fokuserar på sitt specialintresse.

Själv har jag inga som helst problem att fokusera, det är att bibehålla intresset som är mitt problem. Att stanna kvar i koncentrationen länge nog för att bli expert på hjärnkirurgi, grekiska gudar, Sherlock Holmes, tyska viner, SAABs olika bilmodeller genom åren… eller vad det nu vara månde.

Jag har insett för länge sedan att jag är född i helt fel århundrade – jag är skitbra på väldigt, väldigt många saker, men inte fullfjädrad expert på något. Jag borde vara ett barn av renässansen istället för 2000-talets experttid.

Och visst är jag något av en prokrastinerare – vem är inte det? – men inte av lathet utan för att jag är så lättdistraherad. Det finns ju så vansinnigt mycket kul att lära sig där ute! Och jag vill lära mig, allt! Helst nu med en gång!

Kanske är det därför jag är bättre på att hjälpa andra med deras manus än jag är på att skriva mitt eget. Byrålådan är full av riktigt goda bokidéer men försöker ta tag i en dyker sju andra upp.

Det är så klart inte unikt, inte alls särskilt märkvärdigt, men jag har ändå förstått att andras hjärnor fungerar lite annorlunda än min. Åtminstone om jag tolkar deras oförstående blickar rätt när jag försöker förklara hur det är möjligt att följa tre tankespår på en gång och att faktiskt inte ha problem att föra ett par tre samtal på en gång. Det skulle vara intressant att mäta hastigheten på tankarna som snurrar där uppe, för det torde vara formel 1 klass på dem många gånger.

Men, problemet, och det finns ett problem här, är att när tankarna speedar iväg åt tre olika håll i raketfart så blir jag också snabbt uttråkad, har svårt att behålla fokus och intresse. Jag har redan lämnat det där som fortfarande mals på om bakom mig och gått vidare. Tagit ett rejält skutt i sidled för att fånga upp en annan ände i associationsgarnnystanet. Och jag begriper inte att inte alla hänger med på det…

Men, jag jobbar på det och med ålderns rätt blir vi ju visare och klokare och jag är bättre på att tygla mig själv idag. Men visst, jag mår bäst och presterar bäst när jag får släppa hjärnan fri. De dagarna är fantastiska och värda sin vikt i guld.