Den eviga frågan om vem som egentligen är författare dyker upp titt som tätt. Förståsigpåare och rättrogna håller sig till författarförbundets rekommendationer och hävdar att författare är man först när man fått två böcker publicerade.

Med dagens alla format och medier tycker nog jag att definitionen känns föråldrad och förlegad. Att vara författare handlar om att berätta historier och skriva ner dem – i vilket format det än må vara.

Jag fick frågan om bloggare är författare och njae, det skulle jag nog kanske inte säga. De är definitivt historieberättare, flera av dem bättre än många författare, (ja men kom igen, inte trodde du väl att allt bloggarna skriver om är sant?) och många gånger skickliga i att hantera det skrivna språket. Men, de är inte publicerade i traditionell mening, och kanske är det där jag sätter min gräns.

Författare = publicerad historieberättare.

Och ja, jag vet att det haltar lite, för visst publicerar de sina alster i digitalt format. Men hej, jag har aldrig påstått att jag sitter inne med alla svar eller lösningar.

Det viktigaste steget för blivande författare tycker jag ändå är att man börjar se på sig själv som författare. Ta det du gör seriöst, förminska det inte genom att ursäkta det med att du ”skriver lite på lediga stunder”. Ta det på allvar, annars kommer ingen annan att göra det.

Tänk på dig själv som författare (om än opublicerad) så är halva jobbet gjort ska du se!